Jag såg framför mig ett långt inlägg, nu återstår det ju bara att se.

Har glömt hälften av sakerna jag skulle skriva...

Hur länge är det meningen att allt ska kännas så här? Hur länge är det meningen att man ska må så här? Du förstår aldrig vad jag menar, för vi pratar aldrig längre... Aldrig så som vi gjorde förut... Jag försöker få dig att sitta ner och prata med mig, för att verkligen kunna prata ut om allt, men du bara svarar "jag vet inte" eller drar dig undan... Jag vet inte om det är ditt sätt att visa att du inte vill att vi ska vara tillsammans längre, eller om det bara är så du har blivit nu... Men om det är så du har blivit nu så ser jag ingen framtid... Jag orkar inte må så här längre... Jag förstår inte att du inte ser att jag mår dåligt... Jag försöker extra mycket att visa dig hur dåligt jag mår, men det kanske är just de... Jag försöker för mycket, och då ser du inte...

Allt som verkar betyda något för dig nu är Ängla, och sex. Nu tänker jag skriva exakt så som mina tankar går, inga förfiningar av ord, och jag ärligt talat skiter i vilka som läser det här. Annars skulle jag inte skrivit det här. Om jag hade kunnat prata med dig om det så hade jag inte skrivit det här... Då hade vi suttit och pratat om det nu... Jag försöker prata med dig hela tiden, men alltid så är de "Kan inte du ta Ängla en stund nu så jag kan spela?" Eller "Fan vad jag är sugen på att spela!" "Fan vad kåt jag är, kan vi inte ha sex nu?" Jag orkar inte längre... Varför ska jag ha sex med dig för när du bara tjatar? Jag frågar dig, inte ofta alls ska jag tillägga, om du kan killa på mig... Allt jag får tillbaka är sucksucksuck... Och om jag frågar varför du inte kan killa på mig så får jag till svar "Du vill bara att jag ska killa för att du ska få något tillbaka för att du har sex med mig!" Hur bra tror du det känns för mig? Du får mig att känna som att allt jag gör är att gnälla och tjata... Är det bara det jag gör?

Jag bad dig städa lägenheten, och ja älskling jag vet att du har bett om ursäkt för det här, och du påstod dig ha gjort det. Ändå när jag kommer hem, stressad av bara helvete, så ser jag: Inte dammat ett skit som jag bad dig om, nätt och jämt dammsuget, inget torkat golv, disken är kvar, som du lovade att ta... Blombrädorna är lika skitiga som innan, allting: kläder osv, ligger kvar precis där jag la dom... Du var hemma i över 24timmar själv, och allt du kunde göra var att umgås med dina kompisar / din bror. Och allt jag bad dig om var att städa... Du var barnledig och kunde inte ens göra de... Jag kom hem och var ensam hemma i 24timmar och när du kom hem var hela lägenheten totalstädad, trots att jag var bakfull... Varför är det så här?

Vad finns det för mening med att det ska finnas ett vi? Om vi inte delar på bördan?...

Snälla, kom inte in till mig nu och försök prata... Jag har försökt prata med dig så länge... Och jag kommer ingen vart, så nu vill jag inte prata med dig... Inte ikväll... Försök hellre att prata med mig, nästa gång jag försöker prata med dig... För just nu känns allting bara så meningslöst...

Men jag älskar dig... Glöm inte de...

Tack för att du har gett mig Ängla, det är den bästa gåva jag någonsin kunnat få! Tro aldrig något annat, jag är den lyckligaste i världen som har fått den underbaraste dotter som finns! <3